...

Om exakt 73 dagar är jag i Göteborg. Allt känns overkligt, min tid här har varit så annorlunda min vardag i Sverige. Det är som att jag återfötts och minns luddigt mitt förra liv som var i Sverige, jag vet att det låter konstigt men det är så jag känner. Jag har förändrats också, har nog hittat mitt andra jag här eller något haha.  Ni undrar säkert vad jag ska mig till, jag har ju faktiskt en pojkvän och en splittrad familj. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag måste lita på att tiden kommer fixa allt och att det enda jag borde oroa mig för är att göra det jag har planerat att göra i Sverige och komma tillbaks till Chile så fort som möjligt innan någon kidnappar Gian. Annars får han ta o skynda sig till Sverige eller hur? Just nu är jag inte så orolig för den biten, jag måste söka in till Göteborgs Uni innan den 15e och jag har kollat på utbildningar och kurser men det är svårt. Blir nog ändå Engelska för lärare så länge och sen får jag väl se vad som händer.

Vintertider på väg då, kl e bara 7 och det är mörkt! verkligen tråkigt, hade vant mig vid sommartider. Förresten, hörde att det var en jordbävning i Californien..och i förrgår kände vi av en skalv, den låg på 4-5, ganska kraftig. Hade inte väntat mig, hade inte känt av något på länge. Hoppas det värsta är över. Man blir ju paranoid av alla naturkatastrofer och det värsta är ju att man inte kan göra något åt det iaf om man inte är beredd på att det ska komma något. Fast jag drunknar hellre än o bli mördad. Vi hade fyra inbrottstjuvar hos oss för några veckor sedan, det var så jag blev av med min systemkamera.. vem vet vad som hade hänt om vi hade varit hemma. Ne usch fy. De fick fem års fängelse, vad ska man göra liksom? de fick tag på två av dem och de har inge val, in i fängelse med dem bara, vi kan inte göra något åt det, hade hellre velat ha mina saker än o skicka dem till fängelset men det går ju inte.  Här är vår  väktare, än så länge sköter han sig :)