Dagen efter

27 februari 2010

Sitter i mammas nya hus ca 10 min fr`n Quilpue centrum, vi har precis baddat klart infor natten. Tre madrasser och en soffa och varmeljus overallt. Mobilradion ar pa. Utanfor lyser en gigantisk mane upp de kolsvarta gatorna.... elen har fortfarande inte kommit tillbaka och jaghoppas verkligen det har tar slut idag.

Jordbavningen som kandes av i nastan hela Chile upplevde vi ca 3.40 pa morgonen. Vi var sjalva hemma, men varst nog va att elen gick och att inga telefoner fungerade inte ens mobilerna. Hur madde mamma? Va det varst har? eller kanske nagon annanstans? hur manga har redan skadats? vad ska vi gora nu?...

Jag och Gabbi lag och sov i samma sang, vi rusade upp innan vi hunnit anka pa vad som holl pa att handa. Jag ber Gabbi stalla sig under en dorrkarm och Mika rusar forbi fran sitt rum och in i koket och hoppades pa att hon inte gjorde nagot dumt. Innan jag hunnit till koket slutar huset gunga. Vi skakade och va chockade over den har forfarliga overaskning. Forsokte lugna ner mig for att ringa mamma och fa tag pa nagon att prata med men det va svart for efterskalverna kom och telefonen brots helat tiden. Tillslut lugnade det ner sig och bade Gian och mamma fick tag pa oss. De va sakra,dock chokade och oroliga. Pappa madde nog varst, han visste ingenting, han bara visste hur det sag ut Chile via nyheterna, dem dar hemska bilderna som ni ser hela tiden.

Kl ar nu 21.30, de kraftiga efterskalverna slutade for ca en timma sedan och nu hoppas vi pa att det inte kommer nagot mer och pa vatten, el och nat.

Just nu tanker jag pa alla som blivit drabbade, mist slaktingar eller hem. Det ar hemskt. JAg har aldrig varit sa radd, trodde verkligen jag skulle do nar det hande ibland kanns det som den risken finns fortfarnade. Men ar tacksam over att det inte var varre och att mina nara och kara ar vid liv.