Om en vecka börjar jag skolan, blandade känslor, mest orolig för att det inte kommer vara som jag tänkt mig. Har försökt ta vara på den här tiden med Gian eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer behöva vara i skolan sen. Han jobbar nu sin sista dag på restaurangen, nu när säsongen tar slut börjar de sparka folk, lite tråkigt för det är i restaurnager han vill jobba. Han får öppna eget, lätt sagt...Önskar jag var miljonär, eller vann någon miljon så att jag kunde hjälpa. Det är så himla svårt att  få ett bra jobb här och om det är så bra vet jag inte, de är så himla slarviga. Presidenten kanske är likadan lika slarvig han med, man undrar hur landet kommer någon vart om det är som det är. Folk orkar inte ta för sig, orkar inte uttnyttja de mänskliga rättigheter de har för att allt tar sådan lång tid. För att de skickar dig vart de vill bara för att j*vlas, det är sant. Så är det. Men jag tänker inte låta de trampa ner mig utan att göra något åt det, det är vi som ska va de jobbiga tills vi får som vi vill det vi har rätt till. Jag har en vecka på mig att förbereda mig psykiskt, tror det är det jag behöver mest, när lärarna här(män generellt) kan vara extrema machismer som i macho ni vet..

Här kommer lite sushi bilder! 42 sushin! Lycklig varenda gång jag äter dem med honom =) va määättt jag blev! kunde  verkligen inte äta upp allt även om det vart jätte gott! Bästa stället också, ligger i Quilpue stad och min kusin är chefen tom hohoo goott! vattnas i munnen bara jag tänker påt.

Hann njuta av solen två timmar innan Gian började jobba. Sommaren är snart slut och jag har varit alldeles för lite på stranden.Men när det är soligt hos oss är det inte alltid lika fint ute vid vattnet och jag tycker inte om att lämna huset alldeles tomt heller efter inbrottet. Det påverkar en riktigt illa, trodde jag hade kommit över det. Men jag kan knappt sova om natten när jag ligger ensam i mitt rum. Har sovit flera nätter med mormor bara därför, jobbigt ska jag säga. Jag har blivit en skrajis. Kan inte ens åka bil med Gian utan att jag säger; Stop! Rött ljus! akta hunden! Bebis kör lite saktare..! aaaktaa men blinka då! men ta på dig bältet då! Jag känner mig skitjobbig verkligen! iigår fick jag skäll av honom, men jag är jobbig... vet inte om  det har att göra med den gången vi krockade. Är nog traumad för livet. Jag vill ju köra igen = /

Va på bio igår i Valparaiso. 1700 pesos för en biljett! 23 svenska kronor, sjukt billigt! Hela sommaren och vi har precis fått reda på det, korv. Det blev en skräckis för en skrajis som jag. The Rite. Ganska bra. Den lyckades skrämma mig haha Lite exorcism i den, trailern var dålig dock. Imorn bli det nog bio igen.

Jag har myggor i mitt hus och de gömmer sig om natten och när man somnat flyger de in i rummet kryper ner under täcket och sticker hål överallt på mitt goda kött. Jag har två små mygg jägare i huset men inte ens dem små kattdjuren får tag på de blodiga krypen! Det kliar! Har köpt  en toxic spray nu så att de kan döö, hoppas det fungerar. Apråpå kryp så tog jag bort största fästingen  jag nånsin sett på en av våra hundar idag, jag blev så rädd när jag hittade den att jag skrek och skrämde hunden. Den var stor som en böna, skitäcklig aaah ryyser bara jag tänker på den.

Gian jobbar som kock på en fin restaurang i Reñaca och igår tog jag med mormor dit så åt vi  en god  chliensk pizza (faktiskt så va den god, chilenare är inte så bra på att göra pizzor) med te och sist tog vi en capuccino och allt gratis! tredje gången jag är där och äter gratis moahahaa! Till alla hjärtans var jag och Gian och åt god mat , efterätt och goda drycker! heeeelt gratis =D så spenderade vi pengarna på att gå och kolla 127 timmar på bio. Känns som det enda jag har att bjuda er är att läsa om va jag äter, men det är det ända jag har gjort, ätit god mat. Jag uppskattar maten här mer och mer. Har alltid älskat mat men nu... finns inga ord för vad jag känner för den goda maten! haha här är bidler från den 14e

lax

 arroz con leche

 Ursäkta de kassa bilderna, men har fortfarande inte skaffat mig en kamera.

Jag vill inte vara som de andra. Jag hoppas verkligen jag inte är som de andra. Klä mig som alla andra, prata som alla andra,vara som alla andra, tänka som alla andra. Önskar jag var bättre på att visa mina känslor för andra fysiskt. Jag känner så mycket för alla människor men är riktigt kass på att visa det. Så att vara kärleksfull som en chilenare vill jag vara eller vill jag visa att jag egentligen är.  

Ingen borde låtsas vara någon annan, det är ren falskhet, är du en mjukis så är du en mjukis, är du bra på att festa så är du det. Vi är alla olika och det är inget fel med det, det spelar ingen roll vad andra tycker, var ärlig men inte respektlös.  

Jag har inte skickat iväg vykort än, men jag ska köpa när jag fått tag på några fina! Så tappa inte hoppet! Jag hoppas få jag med men  förväntar mig inget, men hoppas hoppas, det är alltid kul =) vet inte när vi ses igen..! Älskar er, saknar er hoppas ni har det bra!

Idag bakade jag bröd! Jag vart lite uttråkad och ville testa ugnen som jag aldrig använt förrut. Brödet brändes nästan men jag hann precis ta ut det! Det blev gott men lite segt eftersom jag hade det inne för länge. Imorgon blir det min tur att laga mat åt gamlingarna jag bor med (mormor och de äldsta morbröderna). Blir bra, har inte mycket att göra ändå och det är alltid kul att stå och laga något, dok lite tråkigt att göra allt ensam. Saknar hitta på saker med pojkvännen han jobbar hela tiden. När ska vi göra sushi??!?!

Husdjuren har skött sig men en av de herrlösa hundarna i det här området jagar och dödar katterna som han får tag på. Idag fick han nästan tag på Kim men morbror hann rädda honom. Det kan vara svårt att anpassa sig ibland, man vill inte ha katterna instängda, på något sätt måste de lära sig, får hoppas att de aldrig blir tagna av någon hund. Men alla hundar är inte likadana, vi matar en som inte skulle göra en fluga förnär och han är den största hunden i stan.

Snart måste jag ta med mig Pandora till vet, innan hon börjar löpa. Hon har varit en snäll hund de här veckorna, ibland bara ibland har hon fått tag på nån bajskorv och nån växt men annars har hon fått var lös ute på gården nästan varenda dag  =) Hon är en kelgris! Snart kanske hon får träffa sin syster igen, hon kommer nog på besök någon dag snart. 

Jag saknar inte Sverige så mycket hoho bara mina vänner och min familj! Är glad att jag slipper vädret i Sverige faktiskt! Resten spelar inte så stor roll för mig, jag anpassar mig ganska bra verkar det som. Om tre veckor börjar jag på Universitetet!

Btw! det var en jordbävning här i Chile igår för er som int visste, på 7 grader! Vi kände ingenting, den var kortare än den som var förra året och därför antar jag att det inte kändes så kraftigt runtom. Epicentrumet var på samma ställe, i södra Chile, Biobio. Idag kände jag av första skalven sen jag kom hit. Bara att vänja sig, det kommer fler jordbävningar säger de så gäller att vara modig.

Jag är redan kolsvart och flagnar bort

Idag åkte gästerna. Lite skönt, hade inte frid i mig själv, inte hunnit tänka och känna efter. Får se vad jag ska hitta på nu när man har massa tid över. Träffar ju knappt pojkvännen eftersom han jobbar natt. Han kom med en gigantisk solros igår, blev väldigt glad har aldrig fått en sån stor blomma förrut, den är vacker  =)  har satt den i vardagsrummet så att den tittar ut mot oss.  

När blomman torkat ska jag använda fröna! Jag hittar inga solrosfrön här i stan så det l är hjälpa, vill nämligen baka bröd.

Jag har hunnit fixa till lite i mitt framtida rum, möblerat om och så. Ska nog ta en tupplur nu, åt så himla mycket ... oops.. blev tröttis... eller så forsätter jag städa...  haha precis nu kom min  lill kusin 6 år och frågar mig: Skulle du inte sova?? haha ok jag lägger mig väl då då. 

Saknar min hjältinna

En vecka har gått sedan jag kom hit, och jag är säker på att jag växt runt midjan redan. Vi frossar i oss mat och det är inte direkt lätt och säga nej till mormors mat, vill inte heller ses som otacksam eller otrevlig. Jag älskar mat! Men när gästerna gått och jag är frisk ska jag träna och äta hälsosamt, det vill säga inte äta vitt bröd och inge läsk och i rätt mängd såklart. Njuta av allt som finns här men i rätt mängd som sagt. Behöver inte äta massor för att vara lycklig, man ska vara meveten i vad man stoppar in i munnen tycker jag iaf. Äta långsamt och njuta av stunden haha blir svårt. Gian är bara ledig på tisdagar så har inte hunnit göra Sushi ännu, vi va ute och åt dock på vårat favorit ställe i Valparaiso. 

Bufé med kusinerna! På bufén måste jag äta allt annnars känns det som slöseri med pengar men måste lära mig att äta det jag orkar bara haha. Idag ska vi äta potatisgratäng med något köttigt.

Har varit förkyld sedan jag åkte från Sverige. Men mår lite bättre frisknar till långsamt men får väl ta det, har ju badat flera gånger ;) 

Jag är tillsammans med den finaste killen på universum på riktigt! I mina ögon finns  det ingen finare  än honom! Jag beundrar honom så mycket och han gör mig väldigt lycklig. Han är en ängel =)

Im back!

Då var jag här igen, på ruta nr ett. Jag är hemma hos mig och vi har besök från Sverige, min kusin Javi och hennes David. Min lill kusin Connie, min moster och min kusin Natali är på väg från storstaden och ska stanna hos oss. Vi är ju nära stranden så vi ska njuta av sommarlovet och bada varenda dag.

Igår åkte vi till stranden. Mitt första dopp, vet inte om det var en sån bra idé eftersom jag är förkyld men det var såå himla varmt :) Vågorna var enorma! Jag glömde min kamera hemma i Sverige så kommer inte bli så många  bilder på ett tag.


Resan gick bra. Det  gick väldigt fort och jag behövde inte vänta så länge i Finland och i Spanien vilket är skönt för det är den tråkigaste biten. Jag lyckades sova några timmar över Atlanten så kände mig inte överdrivet utmattad när jag väl var framme. Gian var den första jag fick krama om. Det var lite pirrigt i början och lite konstigt. Det var så mycket jag behövde ta in i huvudet och fortfarande har. Allt är sig likt men jag ser allt på ett annat sett nu när jag vet att jag kommer vara kvar här ett tag. Mycket ansvar, ett hus att ta hand om och en busig stor valp att försöka träna. Har inte kunnat göra så mycket eftersom jag hostar och är sjuk. Men jag försöker komma ikapp. Min mormor är före mig i allt och  jag vill inte att hon ska matta ut sig men hon är envis! Jag saknar min lilla mamma. Önskar jag hade kunnat prata med henne lite mer.. känner mig lite ensam faktiskt även om jag inte är det, hoppas det går över snart. 


Gian är brunare än mig just nu, men bara för ett litet tag till. Jag brände mig igår haha det händer ju aldrig. Han är så söt! Han är överlycklig att ha mig här igen, önskar att jag aldrig behövt åka...